Försöker hålla inne alla tårar, men trycket bakom ögonlocken är för hårt. Iställer rinner de långsamt ned för min kind. Att det kan göra så ont. Klumpen i magen som aldrig verkar vilja lossna, min flackande blick som jag inte vet vart den ska få vila. Den ständiga oron, värken i magen och osäkerheten. Vem är jag? Hur finner man sig själv?